Under föräldrautbildningen sade barnmorskan till oss att under de två första månaderna med ett litet barn är det vanligt att man känner sig som en "mjölkmaskin". Jag tänkte inte så mycket på det då men nu förstår jag vad hon menar...
Att min tid styrs av en liten flicka på fem veckor hade jag aldrig kunnat föreställa mig. För det mesta är det sjukt mysigt och ja, det är en gåva att få barn. Men ibland får jag erkänna att jag är frustrerad över att inte hinna träna varken mig själv eller min fyrbenta kollega.
Under graviditeten insåg jag ganska snabbt att min kropp inte orkade med någon vidare träning. Att gå från 5-6 pass per vecka till ingenting var deprimerande. Att gå upp i vikt var inte heller någon hit även om jag förstod att det skulle ingå. Dock kunde jag gå raska promenader fram till de sista veckorna.
Nu är det dags att successivt börja bygga upp kroppen igen. Det tänkte jag göra tillsammans med min lilla kollega Jänta, som även hon varit ledig. Jag har faktiskt kunnat träna med henne fram till bara några dagar innan min dotter föddes. Men inte alls så mycket fysiskt krävande träning som långa spår, räddningssök, fysträning mm.
Eftersom jag älskar att fysträna själv har Jänta fått hänga på. Eftersom vi jobbar tillsammans hänger hon med mig överallt. Vi springer, cyklar och promenerar tillsammans. För att komplettera Jäntas träning har jag även kört vattenlöpband på Lundabygdens djursjukhus en gång i veckan. Det för att behålla hennes muskelmassa och få henne att hålla längre på grund av hennes krävande tjänst.
Innan förlossningen trodde jag att man skulle vara hur pigg som helst efteråt. Men tji fick jag... Känner mig som Barbapappa utan några som helst muskler :-( Att på nio månader gå från vältränad till detta känns deppigt. Men nu är det bara att bita i det sura äpplet och skaka bort gelén runt magen. För varje dag som går blir magen mindre och promenaderna längre och raskare. Det är en befrielse! Sedan är det ju det där med tid, IGEN... Till skillnad mot många andra barn gillar vår dotter inte att åka vagn, vilket hade underlättat om hon gjorde eftersom hennes mamma vill motionera och träna med sin kollega. Det blir långsamt bättre och bättre så håll tummar, tår och tassar för att det blir bättre!
Nu börjar min sambo ny träningsperiod och jag är något enormt sugen på att stegra min träning. På grund av komplikation vid förlossningen får jag inte springa förrän efter 16 veckor, ja du läste rätt, 16 veckor!!! Efter 12 veckor får jag gå på Crosstrainer och fram tills dess är det promenader som gäller. Som nämnts i tidigare inlägg älskar jag styrketräning och några tunga lyft är inte heller att tala om... Det finns ingen anledning att inte följa sjukvårdens rekommendationer så min träning framöver kommer enbart bestå av promenader. Minst en lång rask promenad med dotter och kollega om dagen är mitt mål. Hoppas på att gelémagen försvinner så småningom samt ett lite bättre flås.
Igår på promenaden var min kollega sjukt charmig. Jag stannade för att plocka några björnbär, kunde bara inte låta bli. Ett av de björnbär jag plockade var lite dåligt så jag gav det till kollegan :-) Hon mumsade i sig och började sedan själv att plocka! Ett i taget försiktigt och bara de mogna, sött!
Nu är det dags att sluta de blå några timmar innan det är dags att agera mjölkmaskin igen! Lite stressande att sova när man vet att man snart blir väckt, men ack så mysigt att ta upp en liten sömndrucken flicka som tittar på en med stora blå ögon!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar