Högst drivande i Nyckelpigan och framför allt i dess visioner och upptåg är Monika. Utan henne hade det inte varit något med något tror jag. Hela historian med att det blev just en nyckelpiga som fick stå maskot för det lilla kollektivet är troligen en idé från just Monika. Mer om det en annan gång...
Nu ska ni få lära känna henne...
Vem är du?
Monika. 41 år. Levnadsglad. Djurälskare.
Monika på sin förra cykel... Foto: Joakim
Vad gör du en ”vanlig” dag?
Jag jobbar. Jag har förmånen att få jobba med både människor och djur, på ett djursjukhus där jag ansvarar för verksamheten. Det innebär att jag jobbar en hel del, men när jobbet är klart rör jag gärna lite på mig. Om det sker genom målinriktad träning eller spontana promenader med hundarna är egentligen oviktigt. Det är härligt med båda.
Vad är din idrottsliga bakgrund?
Jag får nog kallas för något av en ”slowstarter”.
En kort tid var det handboll som gällde. Och jag har spenderar en hel del tid stallet med hästar, precis som många andra unga tjejer.
Nu, senare i livet, har jag hamnat i min egen positiva hälsospiral, och efter att jag hoppade på utmaningen att cykla Vätternrundan har det verkligen tagit fart. Det sporrade och peppade mig så att jag verkligen hittade motivationen och kunde ta tag i att bli disciplinerad.
Hur ser dina mål för 2014 ut?
Jag vill öka min uthållighet.
Både när det gäller löpning och cykling.
Jag har upptäckt att jag begåvats med en ”dieselmotor”, och den kräver sin startsträcka. Farten känns inte så viktigt för mig och jag känner att jag mår mycket bättre av att få bita ihop och härskna till lite. Tjura ihop och kämpa. Motståndet peppar mig. Jag kommer igång när andra tröttnar.
Vad gäller löpningen vill jag kliva upp på distanser på milen och där över. Att få flyt i löpningen på de längre sträckorna och känna att jag kan kriga på, länge och väl. Gärna i skogen, på småstigar eller i tuffare terräng.
Träningsmässigt blir målet att komma ut i skogen och undvika att tråka på asfalt.
Jag tycker att cyklingen är lika rolig, men jag ser ingen Vätternrunda under 2014.
Längre fram kommer det säkert att komma repriser, eller rättare sagt nya försök, men det får bli ett mellanår när det gäller den sjön. Jag hittar säkert andra utmaningar vad gäller två-hjulingen.
De lite längre promenaderna kommer vara kvar, både för att hundarna behöver dem och för att jag uppskattar dem.
Jag har bestämt mig för att vara med på stafetten i Trelleborg triathlon tillsammans med, bland annat, Johanna. Vi letar väl fortfarande lite efter någon som vill ta sig an simningen, Johanna ska springa och jag ska cykla, det är bestämt. Vi får väl snacka ihop oss om hur vi vill att vi ska prestera. Är vi väl där är det ju tävling så det blir inget ”fjösande”! Att slå Jocke, och Anders, om de är med, hade varit kul, eller kanske att bli snabbaste stafettlaget.
Utöver det håller jag det öppet. Känner jag mig själv och min omgivning rätt kommer det dyka upp utmaningar och idéer så det räcker och blir över.
Vad blir då den röda tråden för hösten och vintern 2013?
Det är helt klart för mig att jag ska jobba på de långa passen. Låta dieseln få jobba.
Jag är så nöjd med och tacksam för att upptäcka att man kan få ordning, och fart på sin träning och komma i form efter att man fyllt 40.
Jag trivs jättebra med att träna på trainer med cykeln och där är det lätt att moderera och justera sina pass till precis det man önskar. Då kan man få ut precis det man vill.
Jag ska flytta ut fler löppass i skogen, öka förmågan att springa i terräng så att möjligheter att springa något terränglopp eller så öppnas.
Det gäller att låta löpningen få den plats det behöver, och så varvar man det med lite styrketräning så att det blir trevlig omväxling också.
Jag måste utmana mig själv för att inte tappa tråden och intresset och hamna i tristess. Det fungerar inte riktigt att sätta några få tävlingsmål enbart, så för mig flyter mål och den röda tråden ihop något. Jag vill att min dagliga träning utmanar och hjälper mig mot nya höjder så att säga. Det håller mig motiverad, glad och sugen på att träna.
Att få träna tillsammans med mina träningskompisar och med min man, Anders är också kul och ger mig mycket.
Under vintern och våren hoppas jag att kunna bli lite bättre på att simma också så att jag kan hänga med och simma i öppet vatten nästa sommar. Jag provade det någon enstaka gång i år och det var riktigt kul.
Vad får din Nyckelpiga att flyga?
Mina nära och kära. Min kära man, Anders som är med på alla infall, idéer och upptåg som faller mig in. Han är med i vått och torrt och balanserar mitt liv.
Nyckelpigevännerna är också underbara. Det är så roligt att dela sitt intresse med människor man tycker om.
Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag gillar prylar. Jag tror att jag samlat ihop fler cykelbyten på ett år än vad de andra nyckelpigorna gjort totalt. Men det är knappast enbart cyklar som lockar... Allt man kan shoppa är trevligt. Om än med en rätt så bra tonvikt på träningsprylar. Det hoppas jag kunna dela med mig av lite här på bloggen så småningom.
När det inte är träningsprylar gillar jag att köpa inredningsprylar och vara lite kreativ och dekorera hemmavid.
Då så Monika... Nyckelpigan väntar på dig i skogen! Komsi komsi!
//
Nyckelpigan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar