Skog om ni frågar mig idag, men så har det inte alltid varit.
Jag var ju en hängiven asfaltsjunkie, eller?
Det där med trail har lockat och pockat i några månader, men jag har liksom inte tagit mig i kragen.
Bortförklaringarna har varit många och dumma, typ man kan möta skummisar, där finns farliga djur eller så trillar man och slår sig.
Och det där med uppför och nerför allt i en salig blandning, är det här med trail verkligen något för mig?
Jag menar varför utmana sig själv när man kan springa på platten utan att riskera att snubbla, ja här nere i Skåne är det just platt, överallt.
För att hitta skog måste man köra en bit, och det har man ju inte ork till var och varannan dag.
Men till slut blev suget en helg plötsligt för stort. Dessutom lyckades jag lura med min man och vår ena hund (båda två visade sig vara väldigt lättlurade).
Bilfärden slutade vid en MTB bana i Klåveröd här nere i Skåne.
Känslan går inte ett beskriva, jag är fast, längtar redan efter nästa pass.
Bara så ni vet, kan jag, kan ni!!
Vid tangentbordet, Monika
P.S. Det farligaste jag träffade på var en Islandshäst, två glada pensionärer och en hund. Och en massa cyklar, men de hör ju hemma på en MTB-bana D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar