Om idrottens ekonomi... eller Vinnare behöver aldrig förklara sig!

Det har på senaste tid varit mycket diskussion om att tjäna pengar på idrott.

Basen till det handlar väl i stor del om att Henrik Stensson var på väg att vinna Fed Ex cup och, numera, har dragit hem det och de 74 miljonerna. Drygt...
De stora summorna väcker ont blod. Mest hos folk som själv inte lyckats tjäna samma summor på sin idrott. Stensson ska inte behöva svara på en enda fråga om vinstpengarna. En vinnare behöver aldrig förklara!

Störst liv har väl Jonas Colting skapat genom sin åsikt att golf är en "pseudidrott där rökande tjockisar kan hävda sig". I sak finns det en liten, liten, liten poäng. Golf är inte en idrott där maximal syreupptagningsförmåga eller styrka avgör. Om man inte menar mental styrka.
Vad är idrott?
Det blir kärnfrågan. Och jag tror inte att idrottsintresserat folk världen över någonsin kommer att enas i frågan.
Så kan vi snälla släppa det där?
Jag är så trött på att det ska vara "min" sport som är rätt. Det finns inte rätt och fel! Och det är idrottens styrka. Att det finns en idrott för alla, alla som vill. Det finns ingen anledning att avfärda någon idrott, så länge idrotten eller dess representanter förstör för någon annan. Med det menar jag idrotten i sin renaste form, inte industrin som omger.
Då kan vi väl vara överens om att alla idrotter är existensberättigade och att samtliga idrottare får lov att älska sin idrott obegränsat! Alla är vinnare.
Och vinnare behöver aldrig förklara!

74 miljoner är vansinnigt mycket pengar! Jag kan inte tycka att någon idrottare är värd 74 miljoner i botten. Oavsett vad de gör, eller hur bra de gör det. De pengarna kan användas till fler idrottare istället för en. Dela summan på tio så är det tio golfare som kan utvecklas och bli bättre, med (sjukt) goda förutsättningar istället för en som kommer gå ur tiden medan han försöker göra av med pengarna.
Men Stenssons summa är inte unik på något sätt. De pengarna är det många som tjänar på idrott. Fotboll och hockey, i våra medvetenanden, men fundera någon sekund på de amerikanska idrotterna...
Anledningen till att pengarna finns där är att någon är villig att betala. Någon använder pengar de har för att skapa uppmärksamhet för sin person, sitt företag, sitt varumärke. De största pengarna kommer oftast från företag som inte har idrott som verksamhet. Fed Ex, till exempel.
Idag byggs inte en enda hall eller arena som inte döps till ett företagsnamn. Inte en enda TV-sändning saknar "presentatörer", inte ens på statlig publicservice-kanal. Reklamen kring idrotten är viktig. Idrott kostar pengar, det är ett som är säkert.
Och reklamen är faktiskt beroende av folk som är intresserade av att titta på idrotten och i samband med det utsättas för propaganda inför alla val man gör i livet. Därför är det kanske möjligt att Malmö FFs supportrar väljer bank efter namnet på en hemmaborgen. Eller inte. Men den aktuella banken är beredda att ta chansen. Och använda kundernas investerade slantar i processen. Det förlorar de säkert någon kund på. För kostnaden för publiciteten står ju företagets kunder med den kostnad de utsätts för valda tjänster. Vi anhängare (jag räknar mig till idrottens anhängare, med marginal) är alltså både köpkraften och finansiären. Tänk på hur mycket vi har att tycka till om och säga till om.
Att det blivit så mycket pengar inom idrotten är en produkt av engagemang. Att varje liten kille eller tjej som börjar med en idrott drömmer om att få stå framför publiken och lyckas. Att delta i det skådespel som ibland är mer välregisserat och rafflande än vilken pjäs eller film som. Att stå som vinnare.
För vinnare behöver aldrig förklara!

Med någon form av litet utslag av solidaritet kan jag tycka att de stora summorna borde fördelas så att fler kan utöva och utvecklas. För alla oss som inte nöjer oss med att titta, utan även vill utöva, vi som drömmer om att få lova att utöva mer, är pengar nödvändiga.
Det vi vill är att få tid att träna mer, att tävla mer. Och det är inte gratis. Jag vet inte hur mycket pengar jag lägger på mitt idrottande. Jag vet inte om jag vill räkna på det ens, med tanke på att en, i mina ögon, vettig cykel springer förbi 30 000 kronor med råge. Det ska finansieras på något sätt och det vanligaste sättet är att ha ett jobb. Jobb tar tid. Ni märker redan vart jag är på väg. Tid är pengar! Man kan inte köpa sig lycka eller hälsa, men det är inga problem att köpa tid. Eller prylar.
Men med mer tid och bättre prylar kan man bli bättre. För vad än folk säger, så håller de på med idrott för att nära bilden av sig själv som en vinnare. Kanske inte vinnare i den meningen att de kommer i mål först, nödvändigtvis. Utan vinnare i den meningen att de har roligare, lever längre, får fler vänner att dela sitt intresse med, och möjligheten att uppfylla en form av självförverkligande.
För att vinnare aldrig behöver förklara sig.

Så omfamna nu alla idrotter.
Jag spelar inte golf. Jag skulle inte påstå att jag tycker det är så himla kul att titta på heller. Den dag jag är för gammal för att simma, cykla och springa väljer jag gärna en annan aktivitet som kroppen klarar av. Golf, boule eller biljard spelar mindre roll. Utmaningen är där och därmed glädjen och därmed den stora vinsten.
Men jag gläds åt Stensson. Jag gläds åt Zlatan. Men jag gläds ännu mer med Lisa Nordén, Alexander Wetterhall, som är på väg och som desperat behöver pengarna. Hos dem förändras livet rejält med tillskottet.
Eller varför inte vilken ung kille eller tjej som precis tar steget upp till nästa nivå och tar ett steg närmre att kunna leva på sin idrott. Stensson, Zlatan och de andra fixstjärnorna har funktionen att de sporrar och motiverar de som är på väg upp, ända från den yngsta lilla flickan eller pojken upp till konkurrenten eller lagkompisen. Och i den motivationen är säkert pengarna bidragande. Vem drömmer inte om att köra runt i en Ferrari eller bo i ett hus värt ett besök i MTV Cribs.
Eller vänd på det, vem jobbar gratis? Volontärer runt om i världen gör ett stort jobb på olika platser där de behövs, men de är en mördande liten minoritet. Alla vill ha betalt för sitt värv.
Ge Er nu hän åt alla duktiga idrottare och inse att hur mycket pengar som delas ut hänger ihop med intresset för idrotten, dess stjärnor och dess underhållningsvärde. Alltså ju mer intresse du plöjer ner i "din" idrott och ju mer du är varsam med var dina pengar går, vem som stöttar den valda idrotten och vilka val du gör, desto mer pengar finns i just den idrotten. Det kommer aldrig förändra dynamiken att vissa idrotter är större. Det beror på att skillnaderna är stora. Och det kan de få vara. Det är OK. Det är bra. Det finns inte plats till alla på golfbanorna, på cykelvelodromen eller i backhoppningsbacken. Var och en till sitt.
Men njut av de som är duktiga på idrotten, vilken den än är, njut av spänningen, dramatiken, sorgen (om man förlorar) eller fascineras av hur många som anstränger sig för att bli vinnare.
För vinnare behöver aldrig förklara!

//
Jocke