Under Nyckelpigans historia, om än den är kort, har det mest varit den där Jocke som härbärgerat här och spridit sina åsikter, såsom bönder sprider gödsel, typ.
För att visa lite mer att det faktiskt är ett kollektiv bakom bloggen tar Nyckelpigan själv tag i det hela och intervjuar i en serie de som utgör kollektivet.
Först ut är Johanna, som tvingas stå ut med gödselspridaren, eftersom de bor ihop... Vojne vojne, som finnen säger. Nåväl...
Vem är du?
Johanna. 30 år. Nybliven mamma. Hundägare och därmed hundälskare. Sambo med Joakim.
Johanna Foto: Joakim
Vad gör du en ”vanlig” dag?
Just nu... Ammar skulle jag säga, rent spontant. Men normalt sett är det ganska så oregelbundna rutiner i och med att mina arbetstider är varierande. Men att rasta hunden är ju en fast punkt i tillvaron och det blir väl en hel del träning med min lilla schäfertik också.
I övrigt tar jobbet såklart stor plats, men även träningen får stort utrymme. Vilken typ av träning jag sysslar med beror mycket på tid på året, tid för utövande och så låter jag lust och känsla styra en hel del.
Just nu är jag lite begränsad efter förlossningen, men ser verkligen fram emot att komma igång igen. Än så länge är det promenader som gäller, men jag hoppas kunna accelerera så småningom.
Vad är din idrottsliga bakgrund?
I barndom och ungdom har det varit ridning och fotboll.
Jag saknar i stort sett alltid hästarna, de var en stor del av mitt liv från att jag var 4 år, genom tonåren och upp till ”nästan vuxen”.
Fotbollen var rätt så seriös ett tag och när det blev för allvarligt var det väl inte lika roligt längre. Med en pappa som är disciplinerad med sin motion blev jag mer eller mindre tvingad att börja springa i 20-års åldern. Med tiden blev det faktisk kul.
Senare kom styrketräning in i bilden. Det är väl inget att hymla med att jag vill se bra ut och hålla en juste form och då är det kul att kunna bygga på och forma kroppen. Dessutom är det, enligt mig i alla fall, roligt. Sambon brukar säga att jag är duktig på att göra övningar korrekt och ”strikt”, och det får man väl ta som beröm.
Hur ser dina mål för 2014 ut?
Det är väl inte helt klart. Jocke (sambon) har lovat att coacha mig med min löpning så att jag kan göra några resultat på små lopp eller liknande.
För mig blir det nog viktigt att komma tillbaka till samma form som innan graviditeten och jag gissar att jag, med min otålighet, får en del att jobba med.
Det känns som att jag vill klara köra på i en mil. Det var länge sedan jag sprang så långt med flyt, känner jag.
Vad gäller att sätta mål kommer de nog att vara lättare att sikta på att prestera på 5 kilometer och vara relativt snabb, på den sträckan.
Jag har även lovat att delta i ett stafettlag i Trelleborgs Triathlon tillsammans med bland annat Monkan (som också är en Nyckelpiga, reds. anm.). Då är det ju 4,2 kilometer som ska avverkas, så det ska väl gå bra... hoppas jag!
Jag hade gärna cyklat, men innan jag blev gravid hade jag väldigt svårt att hitta rätt med sittställning och hade lite kladd med mina höfter, som inte är så raka, om man säger så. Vi får väl se vad han, mekanikern jag bor med kan fixa... Det hade varit roligt att rulla på.
Vad blir då den röda tråden för hösten och vintern 2013?
Det blir nog någon form av uppstart. Att komma igång efter graviditeten och komma ifatt, tillbaka till den form jag hade innan.
Jocke har lovat mig att coacha. Han är bra på att bygga träningsschema och har säkert idéer så att det räcker och blir över. Och det är nog viktigt att bryta mönstret med att ”bara” ge sig ut och springa. Om man nu vill bli bättre på det.
Det jag lyckats läsa mig till om träning för nyblivna mammor på nätet är så tråkigt så det är deprimerande, och det gör mig jättemotiverad att dela med mig av mina erfarenheter under hösten och vintern. Det ska jag göra genom att skriva här på Nyckelpige-bloggen så att nyblivna mammor i samma situation kan hitta något att inspireras av och kanske motiveras av. Det är så mycket skrämselpropaganda och negativt så jag ska försöka lägga ett positivt perspektiv på att ta sig tillbaka.
Vad får din Nyckelpiga att flyga?
Min lilla familj. Och min ”utökade” familj. Att få träna, både mig själv och min hund.
Givetvis är jag glad för att shoppa och ÄLSKAR träningskläder och friluftskläder. Jag är kräsen och hoppas kunna bidra med en recension eller två här på bloggen.
Med det tackar vi Johanna för nu och önskar henne lycka till. Nyckelpigan själv längtar tills hennes första inlägg ramlar in, det blir nog en bra kvinnlig "touch"!
//
Nyckelpigan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar