Årets andra deltävling i ITUs världscup för triathlon har gått av stapeln i San Diego.
2012 vann Lisa Nordén totalcupen för damer och det gjorde att SVT köpte rättigheter och skulle visa det hela. Det löftet sprack, men i och med det kan jag numera rekomendera ITUs egen livekanal. Bra kameror, samma grafik som man hade fått på SVT, bra kommentatorer och allt detta för kostnaden av 6€ per tävling (både dam och herr) eller 20€ för hela säsongen.
Damerna bombade på natten mot lördag, svensk tid. Bombade på gjorde de då verkligen. 17 minuter på simningen är inget annat än sjukt!
En mindre grupp som bröt ut gjorde en cykling som inte gick i något sjukt tempo, men ut på löpningen hade Emma Moffatt från Australien lyckats få en lucka. Under de tio kilometerna de var ute och sprang fick hon dock släppa förbi både Non Stanford från Storbritannien och även vinnaren Gwen Jorgensen.
Gwen vann på tiden 1:59:59. En sjukt imponerande tid. Triathlon borde få mer uppmärksamhet, det är IMPONERANDE! Jorgensen avslutar sitt olympiska triathlon (1500m simning, 40km cykling och 10km löpning) med 33:10 på löpmilen! Hur många kvinnor i Sverige kan göra det? Utan cykling och simning innan...
Minns jag rätt hade Lisa Nordén den snabbaste tiden för svensk kvinna under 2012. Hur kan man INTE beundra det?
Herrarna var inte sämre. Under 16 minuter på 1500m simning... Nio man ut i första grupp på cyklingen, och tempot var inte sämre där. 47 km/t är en hastighet vi vanliga dödliga kan komma upp i om det blåser bra, om det bär lite utför eller om morsan brassar köttbullar!
Britten Alistair Brownlee visade att han inte tänkte ligga och glida med och vänta på att få visa sin fina löptalang. Nejdå, han dundrade upp och ställde helt sonika av de andra nio. Nu höll det inte hela vägen in på cyklingen, utan han blev inhämtad.
Två ryssar, men Vasiliev först och en spanjor in i T2. Spanjoren Gomer passade på att underhålla med en vurpa på väg in i T2, som kunde gått illa, men inte påverkade så mycket.
När man i vårnatten satt och tittade på löpningen längs med stranden i San Diego kändes det verkligen som att den långa vintern plockat fram strandlängtan i mig, som inte normalt sett anser att stranden är för posörer.
San Diego bjuder på en ganska lätt bana, det finns inga stigningar att prata om, och temperatur och väder gjorde en inget annat än avundsjuk.
Löpningen startade och helt plötsligt kom Brownlee tillbaka med ett jäkla tempo. 3.00 min/km är respektabelt. Faktiskt så pass respektabelt att de andra deltagarna laddade med respekt genom avstånd!
Han springer vackert britten. Effektivt, energisnålt. Men så är han lite väl klen. 70 kilo fördelat på 181 cm... Fast det är säkert en optimal fördelning för triathlon, och det är en annan som bär på 20 onödiga kilon, minst!
Brownlee visade i alla fall att han var en klart värdig vinnare och passade på att köra high-fives med publiken och leende, avstannande vandrade han över mållinjen med en tid på 29:30 på milen, och 1:47 på totalen. Helt sjukt! Ett bra sätt att fira sin 25-årsdag!
Sammanfattningsvis var det väl värt att vara vaken, och ITUs produktion var värd den dryga femtiolappen!
//
Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar