Så var det dags för klassikernas klassiker. Cykelloppet utöver det vanliga. Helvetet i norr. Paris - Roubaix.
Som Specialized-fan (eller om Specializedfixerad om sambon får säga sitt) är det ju tråkigt att se Tom Boonen på sjuklistan. Och när Peter Sagan inte heller kom till start kändes det på förhand som att manegen var krattad för Fabian Cancellara.
Så blev det inte riktigt. Ett tag såg han rejält sliten ut och jag trodde faktiskt att Cancellara inte skulle reda ut att komma tillbaka.
Sedan kom publiken och lade sig i. Två gånger. Och båda gångerna åkte åkare från Omega Pharma Quickstep i backen. Stijn Vanderbergh åkte i pavén med en jäkla smäll efter att försökt hålla till i kanten på den värdelösa vägen och då krokat i en närgången åskådare. Precis som (delar av) mitt sällskap, Sprattlande sillen, a.k.a. Anders, tillika Nyckelpiganmedlem, resonerade hade jag känt mig hemsk om jag varit den åskådaren. Det var en rejäl krasch och skadorna har säkert blivit därefter. Det kunde varit en avslutad säsong, eller till och med karriär.
Det dröjde dock inte länge innan nästa publiksmäll. OPQSs tjeck Zdenek Stybar visade att han hade teknik i klass med Sagans konster när åskådarens kamera och arm var i vägen. hur karln INTE vurpade i samband med det är sjukt.
Sedan blev han lite desperat och missade en kurva, där det var ett rent under att han höll sig på hjulen. Sjukt! Imponerande.
Avslutningen var också sjuk. In på velodromen kom favoriten Cancellara tillsamman med Blanco´s Sep Vanmarcke. De två laddade som vilka banfantomer som helst.
Dock kändes Vanmarcke stressad som ett villebråd och Cancellara hade både kyla och finish som imponerade och gav vinsten, och stenen!
Men han fick ta, Fabian. Han var helt slut och fick ledas av soigneur eller vad det nu var. Nästan 30 mil och sedan velodromavslutning i bästa förföljelsestil. Fräckt!
För övrigt är det underbart att Roberto Vacchi och Anders Adamsson är tillbaka och kommenterar cykel på Eurosport. Det är njutning. Vilket annat TV-program kan hålla en bunden i 4 timmar? Weltklasse!
Vad gäller min egen cykling agerade jag soigneur i helgen då de andra Nyckelpigorna tog sig en runda i våren. Jag, gipset och sambon mötte upp med friska flaskor med energidryck till de hugade... Jag tror att rundan var trevlig trots att rapporterna gör gällande att vädret försämrades på vägen hem.
Jag tog istället och förbättrade mina förutsättningar genom att införskaffa triathlonbågar till min röda kolfiberhingst. Jag försökte sitta på trainer och tyckte att det var bökigt med gipset. Med triathlonbågarna jag hittade sitter jag nu bättre med gipset och har kunnat köra ett trainerpass till. Det är väl inte optimalt med ergnomin kring sadeln, men det blir väl inga monsterpass, förrän gipset är av.
Det är ingen vacker syn... Men det är kompatibelt med gips!
Under kvällen kunde man även få se hur Torgny Mogren lämnade mästarnas mästare. Lite tråkigt, han verkade stark och kunde säkert utgjort en utmanare till totalsegern. Nu gick Magdalena Forsberg och Bernt Johansson vidare och det är ju svårt att inte vara imponerad av Bernts prestationer i nattduellerna. Han är snabb som en vessla.
Nu ser vi fram emot nästa gäng om en vecka och det kan bli väldigt intressant, med min favorit, Mats Näslund.
Nu tar jag och gipset och fortsätter att krya på oss, och ser fram emot maj, när det ska cyklas på riktigt!!!
//
Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar