Genusprofessorns historia

Jag lovade tidigare att avslöja historien bakom Monkans titel som genusprofessor, så håll i er!

Jag och min sambo väntar tillökning till sommaren och har, utan tvekan, bestämt oss för att inte ta reda på vilket kön det är på bebisen. I alla fall inte innan den kommit ut!

Tidigt ville både vi och andra ha ett lite mer personligt arbetsnamn än bebisen eller liknande.

Då vi träffar Monkan och hennes ständige skugga (eller vem som står i vems skugga är nog oklart) Sprattlande Sillen yppar Monkan att hon faktiskt kläckt det perfekta smeknamnet på den blivande familjeutökningen.

Liselott, utbrister Monkan glatt, för det passar både till en kille och en tjej.

Eh? Va? Utveckla, sade vi andra.

Jo, om det blir en flicka kan hon ju heta Lise, sade Monkan och log. Och om det blir en pojke... Plötsligt blir hon tyst och ser vilsen ut.

Ja? Hur menar du nu, undrade vi andra med Sprattlande Sillen i spetsen.

Öööh... eehh... mm, svarade Monkan tydligt.

Ska pojken heta Lott eller Lotta? undrade vi andra fnittrandes!

Förutom att Monkans titel från denna stunden fastställdes till genusprofessor fick även det växande livet i sambons mage ett namn. Som trots sin något könsstereotypiska utformning fastnat.

Det blir nog en bra dag när vi ska förklara för vår son (om det nu blir det) varför han ibland kallas för Liselott!

För övrigt går jag idag runt med en tand mindre då min ena visdomstand förlorade mot tandläkaren. Jätteskönt faktiskt... Fast tvärtom.

Jag hoppas snart att allt det här vänder. Alla tänder kvar, inget gips med mera med mera! Maj SKA bli en bra månad!

En liten tröst i eländet är att det trillade in två paket igår. Innehållet ska leda till att skogscykeln snart ska vara klar för turer i spenaten!

Kartonger med viktiga delar. 

Och allt var helt trots den trasiga kartongen!

Ha en bra helg, och glöm inte hjälmen!

//
Jocke (tannalös)