Vlaanderen runt

Vårklsssikerna dundrar på och i Vlaanderen runt såg vi en cyklist som imponerade stort, riktigt stort. Fabian Canchellara ställde av självaste Peter Sagan och ryckte till sig en vinst med 1 kilometers marginal till slut.

Det var riktigt imponerande att se Spartacus dundra upp och det fanns inget, just det, INGET kvar i benen på den annars så starke Sagan. Han såg i och för dig nöjd ut med den andraplats han rullade in på.
Jag har tidigare sagt att Canchellara inte har något att vinna i kampen med Sagan, på att fega, och det syntes ju tydligt idag! Jag är som sagt imponerad av hur Canchellara bombar på, på egen hand och det var samma modell i E3 Harelbeke. Det ska bli spännande att se vad schweizaren kan prestera i flerdagarslopp, när han tyvärr sitter i ett lag (Radioshack) som nog inte är starkt nog att ge honom tillräcklig hjälp över tid!

På sjuklistan fick jag sällskap av Tom Boonen som vurpade och hade bra ont. Enligt rapporter är inget brutet och med det får vi väl hoppas att se belgaren på startlinjen till Paris - Roubaix... Frågan ät hur detta påverkar hans vinstchanser!

Mitt eget skadeläge är tyvärr oförändrat.
Det blir till att lämna in cykeln för översyn på tisdag, på Cykelcity i Lund och sedan är det dags att se vad försäkringsbolaget erbjuder!
Jag har bestämt mig att i övrigt föra talan mot Trafikverket då järnvägsövergången är riktigt farlig. Vi får se vad det slutar i, uppdatering kommer efter hand...

Ut i solen med er och glöm inte hjälmen!

//
Jocke

En minnesvärd cykel(o)tur...

Under veckan har de facto solen tittat fram lite. Givetvis fick detta min cykeltarm att skrika högt och efter ett snabbt inköp av nya, fina, vindtäta skoöverdrag var det bara att ta samtliga kläder med cykelsnitt och ge sig ut i den relativa våren.

Givetvis hade veckans vårkänsla fått en rejäl blåsning när jag väl hade tid att cykla. Vinden var inte att leka med och det var under perioder så illa att jag vid motlut OCH motvind nästan tyckte att min cykel utrustats med fel storlek på vevpartiet. På min Specialized Tarmac sitter ett FAS SL-K 53/39 istället för compact 50/34 som är populära på många motsvarande cyklar. Vi kan sammanfatta det med att det kommer kräva mycket styrketräning innan jag offrar bort 25-kuggaren på kassetten!

När jag väl vänt och fått vinden i ryggen började livet kännas ljuvligt! Detta var första turen som min röda raket från Sinyards cykelsmedja fick komma ut och nöta asfalt. Och jösses vad det kändes bra! Helt plötsligt var FSA-vevarna som klippta och skurna för mina ben och farten byggdes upp... 46 knutar och det kändes faktiskt nästan som att jag for fram utan ansträngning.
Dagen till ära hade jag fått låna en ny styrstam av Cykelcity och det kändes som att den extra centimetern där gjorde att jag var lite mer aero. Och det är ju allmänt känt att aero är samma som snabb!

Och i en hast förvandlades allt till ett negativ av allt jag känner till. Snabb är bra, fast när mitt framhjul hittade en hålighet, cirka 3,5 cm bred och 20 cm djup, i en järnvägsövergång förvandlades 29,88 km/h (enligt min Suunto Ambit, kollat i efterhand) från fartinvestering till en kraftig insättning på smärtkontot!
Fast i ärlighetens namn var det inte mycket smärta... Jag tog fallet med huvudet och därmed blev det total vila i och med att jag, enkelt uttryckt, svimmade!
Två mycket vänliga förbipasserande personer tog hand om mig och mitt första minne är faktiskt att jag står upp. I mitt förvirrade tillstånd försökte jag övertyga de hjälpsamma människorna om att jag skulle cykla vidare hem.
Det gick de inte med på och ambulans var redan kallad och den hade jag nog behov av!
Färden i ambulansen är inte helt klar, och egentligen är det bara telefonsamtalen med min sambo som  det det går att redogöra för, och det tack vare att sambon har en klar bild av dem!
Det första klara minnet är när jag stoppar personalen på sjukhuset från att klippa fler kläder, när jag ser saxen runt mina mycket uppskattade (och dyra) skor... I papperskorgen låg redan tröjor och jacka.

Efter räddningen av kläder och skor blev kropp och knopp kollat och hjärnskakning, mjukdelsöm axel och tumme med konstig rörlighet konstaterad.
Röntgen av dessa delar avslöjade att det inte fanns några alarmerade, eller skelettskador. Mild huvudvärk ansågs vara ett tecken på att det inte var så allvarligt med hjärnan. Tummen oroade dock läkaren och en ortoped fick titta lite på den. Det tog honom 10 sekunder att konstatera att ledbandet på tummens insida var av. På med gips, och operationstid på handkirurgen beställd! 7 veckor i gips. 7 veckor!!!

Förutom skadorna, som även omfattar asfalteksem i ansiktet är det nu de materiella skadorna jag står att ta tag i. Sadel, pedal och framhjul verkar ha fått stryk, och kläderna är ju ajöss, precis som hjälmen. Hjälmen ja. Den räddade mitt liv! Huvud och axel har gått först i backen och tittar man på hjälm och solbrillor kan man räkna ut att det var en bra smäll.

Jag är jäkligt tacksam över att det trots allt gick så bra som det gjorde. Det kunde gått mycket värre!

Jag har snabbt pratat med försäkringsbolag och även trafikverket då jag anser att de bär ansvar med dåligt underhåll som leder till en stor fara. Det materiella ska nog lösa sig. Och jag lovar här och nu att bli bättre på att spara kvitton!

Den 13:e maj rullar jag ute igen. Fram till dess är det trainer och tillfrisknande som gäller. Och tacksamhet, för det kunde gått MYCKET värre!

På med hjälmen gott folk!


//
Jocke

Månadens lönelista, Mars

Måndag är en varmt emotsedd dag för mången svensk. Löningen landar på kontot och spenderarbrallorna skall återigen dras på!

Som någon form av tradition erbjuder Nyckelpigan sina fiktiva slantar till de som förtjänat och kräver tillbaka från de som inte alls förtjänat någon lön... i skribentens ögon!

Så här kommer de som förtjänar ett fett kuvert på måndag:

1. Johan Reberg, Sverige

Johan började springa 2009. Då förlorade han sin dotter, endast 14 år gammal. För ett bearbeta sin sorg och komma vidare i livet sprang han. På vägen blev han en bra löpare och med kunskap kommer ofta utmaningar!

Johan fegade inte det minsta och valde sin utmaning i Marathon Des Sable. Ett etapplopp genom Sahara med en knapp mara om dagen. I bastuvärme! I sand!

Dessutom låter han starta en tävling där man kan satsa valfri summa per kilometer han fullföljer i loppet. 1 krona per kilometer ger alltså 250 kronor till Läkare utan gränser.

Första gången jag läste om Johan var det i en liten lokaltidning. Härom morgonen satt han och cyklade på en träningscykel i en bastu. Det är hängivet, engagerat och det imponerar på mig. 5:e April startar Johans utmaning. 

Läs mer på hans blogg.

Johan Reberg                  Foto: Maria Kindgren, Kävlinge Nya

2. Peter Sagan, Cannondale Pro Cycling

Sagan är den alla tror ska vinna cykeltävlingar i år. Det gör att han är påpassad. Han kommer inte vinna lika lätt i år och dessutom saknar han ett lag som kan dra fram honom och skydda honom från allt för hårt jobb på vägen fram.

Men det verkar inte stoppa Sagan från att ta initiativ. Han bombar på, och nu senast i E3 Harelbeke var han med när körningen gick. Att han inte orkade hela vägen fram till vinst gör honom inte mindre intressant inför resten av säsongen.

3. Fabian Canchellara, Radioshack Leopard

Fabian gillar inte Sagan. Han har varit öppen med det och i Milano - San Remo visade han tydligt att han inte tänkte hjälpa Sagan en meter. Osportsligt kan tyckas, och det är jag väl egentligen enig med. Men så var det dags för E3 Harelbeke och då visade Canchellara att han minsann kan dra på, på egen hand. Och som han gjorde det. Med en liten lucka på 15 sekunder efter en av alla stigningar lyckades han på solokvist utöka till över en minut trots att den jagande gruppen bestod av 5 cyklister! Starkt!

Därför säger jag att hans och Sagans rivalitet bara ger en djupare dimension och en hint om just de två nog kommer göra upp någon gång då och då. Och med det sagt tror jag faktiskt inte att Canchellara vinner på sin tjurighet, men det återstår att se!

Månadens inkasso:

...går till den som är ansvarig på Eurosport International som valde att visa en timme extra backhoppning istället för att låta oss svultna cyklister få se så mycket som möjligt av vad som skulle varit en klassiker i vårväder, La Primavera, Milano - Sanremo. Backhoppning... seriöst?

Dessutom förtjänar våren ett rejält återbetalningskrav! Jag VET att jag är tjatig, men snälla, gulliga, söta, rara någon! 

Bort med snön! NUUUUU! 

Sedan jag ”fyndade” min nya fina karbonmissil har den inte behövt prestera en enda meter ute. Som en liten jämförelse cyklade jag och sambon i korta byxor och kortärmat vecka 13 i fjor... Det var bättre förr!

Det som räddar det är att jag verkligen fick användning av mina Salomon Snowcross, försedda med dubb, eftersom barmark inte ens kikar fram här i det sydligaste av landet! En jäkla klen tröst, tyvärr!

Salomon Snowcross

Med förhoppning om vååååår!

//

Jocke

Är jag tjatig om jag säger: Vår?

Äntligen kommer cykelsäsongen så igång... Den gör det med vårklassikern Milano - Sanremo som till och med kallas för La Primavera - Våren.

Vädergudarna hade bevisligen inte lyssnat alls på namnet och tävlingen fick avgöras med en kortare bussfärd då banans högsta punkt inte var farbar på grund av väder som inte var något annat än vinter!

Det är svårt att inte imponeras av samtliga cyklister som fullföljde. Sjuka förutsättningar. Det var rätt så många som ramlade av på vägen och ett tag trodde jag att Eurosport gjort det med, då det enda man såg var skidhopp. Suck! Behöver jag säga att jag var SJUKT besviken?

Tydligen hade någon bestämt att det var viktigare med den där sporten. Jag har svårt att se hur man kommer fram till en sådan sak!

När det väl kom till att cyklingen skulle avgöras var det hårda bud. Det är ingen nådig stigning att ta i klassiska Poggio, och de normalt sett 30 milen innan gör det ju inte lättare. Nu var det kortare men jag är övertygad om att vädret gott och väl kompenserade för den kortare cyklingen.

Personligen var jag säker på vinst för Peter Sagan när det drog ihop sig. Nu blev det en tysk skräll i Gerald Ciolek, i MTN - Qhubeka, ett sydafrikanst lag som har grunden i välgörenhet i Afrika. Bra på många sätt!

Nu vet i fasen om tävlingen sade så mycket om vilken cyklist som kommer vara stark eller inte till säsongen. Men det jag tar med mig är hur stark Fabian Canchellaras ovilja att dra när Peter Sagan är med. Osportsligt kan tyckas. Och jag tror i ärlighetens namn att Canchellara kommer förlora en massa på det själv.

Sagan påminner om Northug i det att han måste ställas av innan spurten, och gör man inte det får man stryk!

Det har varit femmil och tremil i Holmenkollen och där bevisades just detta, att det går att slå en stark spurtare, men det kräver rätt taktik och en förmåga att ta ut sig i rätt läge!

Jag är sjukt imponerad av hur bra på att just ta ut max ur kroppen deltagarna i dessa lopp är. Målområdet på herrarnas femmil såg ut som ett slagfält, med kraschade kroppar. Det är fascinerande!

Att Therese Johaug är grym var känt. Men så som hon genomförde tremilen är det bara att buga! Imponerande!

Nu är det bara att bänka sig vid Mästarnas mästare och kolla på när legenderna gör upp. Svårt att hitta bättre TV, om ni frågar mig!

Stjärnorna kommer ju mangrannt när SVT kallar, vilket ger seriens dess stuns och värde!

Kolla, helt enkelt!

//
Jocke

Vårklassiker utan vår?

Jag har minsann varit på skidresa! Resan gick med sällskap där jag med mina 32 jordsnurr sänkte snittåldern rejält!

Valet av resemetod var bil och slutdestinationen var Val Gardena, Italien. Val Gardena är en del av Dolomiti Superski, ett gigantiskt lift- och pistområde.

Jag har tidigare varit i Val Gardena en 5 - 7 - 10 gånger. Måste erkänna att jag tappat räkningen.

Sällskapet valde att färdas ner till i Italien i två bilar. Bilandet ter sig vara utdöende när man pratar med folk, men jag tycker att det är ett trevligt sätt att resa. Förutsatt att bilen man åker i är av modernt snitt och rimligt behaglig att åka i. Det är klart att förare och sällskap i övrigt spelar roll det med, men som sagt, jag gillar det. Att se sig om, om än mest kring motorvägar är trevligt. Färden genom till exempel München, som är en jäkligt stor stad och Garmish Partenkirchen som är en lika charmig stad!

Dessvärre slumpade det sig så att det just denna vecka varit det sämsta vädret i Val Gardena på 10 år. Nu är detta inte så illa, eftersom det innebar 3 riktigt fina dagar av de 6 vi hade liftkort och skidor.

Skidåkningen var, trots vädret mycket bra i 5 av 6 dagar, men natten till den sjätte var regnet ett faktum och det innebar att snön nedanför den höjd där nederbörden förvandlades till snö var mer lämpad för vattenskidor än för de carvinglagg jag hyrt...

På prylkontot ska det nämnas att jag tror på konceptet att ha egna pjäxor men att hyra skidor. Med en vecka om året i backen känns en investering i skidor som sedan ska gå 4 veckor innan de är hopplöst omoderna känns inte som något jag kan motivera.

Dessutom hyr man nya, nyservade skidor till en försvarbar summa. Pjäxor ska dock sitta så bra som möjligt och det gör mina Salomon. För något år sedan köpte jag en av Salomons värstingar på rea, och den känns fortfarande bra. Vid köpet värmdes den och formades efter min fot. Det är man glad för dag 5, framåt 4-tiden. Enda gången dem inte är sköna, är i släpliften, men då är de i alla fall snygga och ser snabba ut! 

Under dessa fick jag detta året först ett par Elan... Tyckte inte om dem, kände att de förvisso var svängiga, men att det gav dåligt med fart. Ner till uthyraren och bytte till ett par längre Head med större radie. Nu snackar vi... Supershape 1. hette de. Jag var nöjd, men inte så nöjd att jag hade velat köpa dem. Tur man bara hyrde!

Min favoritklocka, Suunto Ambit fick följa med på resan. Jag har tidigare använt den flitigt som träningsklocka både till cyklingen och löpningen. Innan avresan lyckades jag ”sno” till mig en app till klockan som hade funktioner som skulle passa skidåkning bra. Och det gjorde dem. Jag är impad över klockan, än en gång! Snitthastighet, vertikal hastighet och ytterligare en uppsjö av siffror är det roande att läsa om efter ett åk eller efter skiddagen. Klockan är klockren, lustig nog, och jag är lika imponerad av hur enkel den är att använda och hur intuitivt man navigerar mellan funktionerna. Den kostar en slant, det är jag medveten om, men... bara köp den, så bra är den! Och snygg, tycker jag.

Suunto Ambit

Den klassiska cykeltävlingen, Paris - Nice avgjordes härom dagen. Sjukt coolt att se hur proffsen sitter på typ samma cykel som mig. Framför allt var det kul att se sista etappen på Paris-Nice eftersom de alla satt på sina linjecyklar under en tempoetapp till följd av stigningarna. Gott om tid att kolla in de snygga Specialized Tarmac som Omega Pharma Quickstep och Saxobank Tinkoff givit sina åkare.

Under tiden jag såg på det hela satt jag själv på min Tarmac (nej, ingen S-Works, tyvärr) och körde ett eget trainerpass. Inte svårt att slakta på när man ser proffsen trycka på i en tuff tempoetapp. Blev bra intervaller!

Roberto Vacchi kommenterade och det är ju aldrig fel. Han är ta mig fasen viktig för cykelintresset. Både hos mig och andra! Jag vet få kommentatorer som är så engagerande, pålästa och spontana! Grymt bra!

Tirreno Adriatica är också under avgörande. Kul att se och Robin Fomin är bra han med. Eurosport är en klart lysande cykelstjärna! Det är bara att njuta.

Det känns dock som man väntar att proffsen ska samlas på ett och samma ställe och få se de bästa mötas på riktigt!

Jag vill se Sagan möta Greipel, Cavendish och Froome, Wiggins, Rodriguez och Contador. Och självklart även Fredrik Kessiakoff, Gustav Larsson och Magnus Löfkvist!

I övrigt går mycket energi just nu till att längta efter vår. Dagens utomhusaktiviteter under förmiddagen var sjukt kalla med -7° C och snålblåst över skånska slätter!
I en tweet från gårdagen ursäktade jag mina orakade ben med att det var snöstrom. Jag är så trött på vinter nu faktiskt och tycker att våren borde vara på plats. (@staviekungen, för er som har Twitter)

Bilden från Twitter

Jag har alltid tyckt att det är vår när man kommer hem från skidresa och det borde vara så nu med. Så raska på snälla vår! Nuuu!

//

Jocke